11/1
Jag o Daniel var uppe i god tid på tisdagen, käkade frulle (även om jag inte lyckades få i mig särskilt mycket mat), packade det sista och sedan gav vi oss iväg till Arlanda. Jag hade en sådan klump i magen hela resan, ville inte åka… Ville inte behöva säga hejdå. Träffade de andra i gruppen på Arlanda, och vi checkade-in tillsammans. Tyvärr är det så jävla kasst system så Daniel kunde bara följa med mig vid incheckningen men sedan inte längre. Har aldrig känt sådan ångest som jag gjorde när vi skulle gå igenom säkerhetskontrollen. Jag grät en massa i Daniels famn innan jag var tvungen att gå med de andra. Tittade på Daniel hela tiden tills jag inte längre kunde se honom. Kände mig väldigt ledsen o ensam, men de andra i gruppen som skulle flyga samtidigt som mig var alla schyssta.

Resan började inte så bra, var 1,5 timme försenade när vi lämnade Arlanda, vilket skulle innebära mindre än 30 min på oss i Bangkok för att hinna med nästa plan. Första flyget var rätt gammalt och skabbigt, hade bara en tv i mitten så vi som satt på sidorna kunde inte så något av filmerna. Lite besvikna var vi allt eftersom alla hade förväntat sig att vi skulle ha egna tv-skärmar, vilket man brukar ha på alla långflygningar. Efter 10 timmar och inte särskilt mycket sömn så var vi framme i Thailand. Kändes inte kul att veta att man skulle behöva sitta ytterligare 10 timmar på ett trångt plan. Dock så var nästa flyt betydligt bättre och alla blev överlyckliga när vi såg att vi hade egna tv-skärmar, kunde spela spel och välja mellan massa olika filmer. Dock var alla så trötta att jag tror de flesta somnade ganska snabbt.

Kl 21.00 landade vi i Sydney, precis i rätt tid trots alla förseningar. Alla var oroliga att deras bagage skulle ha försvunnit men en liten stund senare stod vi 20 svenskar där med alla våra väskor. Två minibussar hämtade oss och körde oss till hostelet, dock så körde dem oss till fel hostel först men visade sig att vi bara skulle bo runt hörnan. Vi checkade in och lämnade våra väskor. Panik hade jag som inte fick min mobil eller internet att fungera, ville kunna meddela de där hemma att jag kommit fram, vilket jag lovat att göra. När det äntligen var fixat så var vi ett trögtt och hungrigt gäng tjejer som begav oss ut i natten på jakt efter mat. Det fick bli Donken, fanns inte så mycket att välja på strax innan 1.00 på en onsdagskväll.

Pratade med mamma en sista gång..
Man kan nästan se ångesten i ögonen