090327
Värsta dagen på länge!
Vet inte vad det är med mig, men sedan igårkväll så har jag bara kännt att jag vill gråta! Jag vet inte varför, vilket gjort mig frustrerad. Dessutom var det riktigt mycket att göra på jobbet idag och jag jag har nog aldrig stressat så mycket som jag gjorde idag. Trotts att jag sprang i stort sett hela tiden så var jag inte klar när jag skulle = stressade ännu mer. Detta ledde till att jag fick ett astmaanfall som heter duga! Seriöst så har jag aldrig haft så svårt att andas som jag hade då. Var riktigt rädd och panikslagen, sjukt obehagligt. Som tur var jag nästan vid mitt hus när jag hade som svårast att andas, så jag cyklade inom och som tur var så var mamma hemma och kunde hjälpa mig att lugna ner mig och se till så att jag fick medicin. Nä usch, den där känslan önskar jag ingen människa... :S
Blev i alla fall fika med arbetskamraterna när jag kom tillbaka till kontoret. Det är så jäkla skönt och bara sitta ner och snacka lite och veta att allt arbete för veckan är gjort och att det nu är dags för helg!
Hade planerat att handla maten inför högskoleprovet imorgonbitti, men det slutade ändå med att jag traskade upp till Ica och handlade lite godsaker nu på kvällen. På vägen hem var jag bara tvungen att stanna upp. Trotts att jag ändå bor där det brukar vara rätt mycket liv o rörelse, så var det verkligen helt knäpptyst! Inte ett ljud förutom dem från mina egna fotsteg, och det var sååå jäkla skönt! Kom hem med ett leende på läpparna och jag kände mig verkligen lugn i kroppen. Underbart!
Vet inte vad det är med mig, men sedan igårkväll så har jag bara kännt att jag vill gråta! Jag vet inte varför, vilket gjort mig frustrerad. Dessutom var det riktigt mycket att göra på jobbet idag och jag jag har nog aldrig stressat så mycket som jag gjorde idag. Trotts att jag sprang i stort sett hela tiden så var jag inte klar när jag skulle = stressade ännu mer. Detta ledde till att jag fick ett astmaanfall som heter duga! Seriöst så har jag aldrig haft så svårt att andas som jag hade då. Var riktigt rädd och panikslagen, sjukt obehagligt. Som tur var jag nästan vid mitt hus när jag hade som svårast att andas, så jag cyklade inom och som tur var så var mamma hemma och kunde hjälpa mig att lugna ner mig och se till så att jag fick medicin. Nä usch, den där känslan önskar jag ingen människa... :S
Blev i alla fall fika med arbetskamraterna när jag kom tillbaka till kontoret. Det är så jäkla skönt och bara sitta ner och snacka lite och veta att allt arbete för veckan är gjort och att det nu är dags för helg!
Hade planerat att handla maten inför högskoleprovet imorgonbitti, men det slutade ändå med att jag traskade upp till Ica och handlade lite godsaker nu på kvällen. På vägen hem var jag bara tvungen att stanna upp. Trotts att jag ändå bor där det brukar vara rätt mycket liv o rörelse, så var det verkligen helt knäpptyst! Inte ett ljud förutom dem från mina egna fotsteg, och det var sååå jäkla skönt! Kom hem med ett leende på läpparna och jag kände mig verkligen lugn i kroppen. Underbart!
Kommentarer
Trackback