♥11/1-11♥

Haft en så sjukt dålig dag.. Jobbade över, slutade vid 16.00, men var inte hemma förrän närmare kl 18! Skulle skriva ut o fixa massa saker, men allt bara krångla. Fick cykla inom mamma & pappa, var sur o ledsan för.. ja, typ allting?! Han inte med dem saker jag skulle, var trött, stressad, hungrig och bara allmänt på dåligt humör..
Stackars Daniel som får stå ut med mig ibland.. Men det är också han som alltid får mig på bättre humör igen, som vet precis vad han ska göra/säga för att jag ska bli glad..♥ Idag lockade han mig med god middag, film, cola + godis :)

Kan inte fatta att idag, för exakt ett år sedan, var jag på väg till Australien! Får en klump i magen när jag tänker på det.. Gör ont i mig att tiden gått så fort. Jag var där i 5 månader, vilket betyder att jag redan varit hemma i 7!!
Det var en dröm som gick i uppfyllelse, något jag alltid velat göra, och nu var jag på väg! Ensam!! Visst så var vi ju en grupp som åkte tillsammans, men ingen jag kände från början. Det var ett stort kliv för mig själv. Kommer så väl ihåg hur jobbigt det var att lämna Daniel på Arlanda, att han inte kunde följa med längre än till in-checkningen.. Jag grät så himla mycket.. Gjorde så ont i mig att se honom ledsen också. Visste att det skulle vi jobbigt att vara ifrån honom, men jag visste också hela tiden att vi skulle klara det, även om det var en utmaning för oss båda! Tänk, då hade jag hela mitt stora äventyr framför mig. Kommer ihåg spänningen, nervositeten, rädslan, glädjen, alla känslorna... Vad hade jag gett mig in på?!
Det är lätt något av det bästa jag gjort i mitt liv!
Växte så otroligt mycket som människa, ökade mitt självförtroende, gjorde saker jag aldrig trodde jag skulle göra eller våga. Jag är så otroligt stolt över mig själv att jag kom iväg efter så många om o men. Och blir så glad när jag hör från andra att dem är stolta, och säger att dem aldrig skulle våga åka själva och göra det jag gjorde.
Är oerhört tacksam för allt jag varit med om, men framför allt, alla fantastiska och underbara människor, från Australien, Sverige och över hela jorden som jag lärde känna och som gjorde min resa till den bästa tänkbara! Kommer aldrig att glömma dem, och jag har verkligen fått vänner för livet!

Det som gör mig lite ledsen är att jag innan min resa var lite nere och ledsen för att jag inte gjort dem saker jag ville och sa att jag skulle göra efter gymnasiet. Nu jar jag gjort det, men är nästan ännu mer ledsen nu, för att jag inte är kvar där. Det känns som att jag hittat mitt paradis på jorden, men att det tagits ifrån mig.. Vet inte om någon kan förstå hur jag känner o menar... Jag älskar ju min familj, mina vänner, vår lägenhet och så klart, världens bästa och finaste pojkvän! Men jag vill bo och leva i Australien, och det gör mig så.. frustrerad! Jag har varit med om mitt livs äventyr, jag ångrar ingenting av det (förutom kanske att jag inte stannade längre) men nu känns det som att jag är tillbaka där jag var innan.. Jag trodde att jag skulle ha kommit längre när jag fyllt 22. Plugga och veta vad jag skulle göra med mitt liv.. Men.. nu är jag mer förvirrad än någonsin... Och det gör mig både rädd, orolig och stressad..

Jag skulle ha bloggat mycket mer från resan, blev lite grann men var mycket problem med internet tillgång, segt internet och att jag inte ville ladda upp massa bilder på allmänna datorer när vi var på internetcafe. Men eftersom det nu är ett år sedan tänkte jag publicera några inlägg och ge lite tillbakablickar från min resa. Berätta lite om varje ställe, vad vi gjorde, och visa lite bilder. Både så att alla kan se, och så att jag kan minnas tillbaka...

Om jag skulle göra det igen? UTAN ATT TVEKA!♥♥




Firar S:t Patric's day med Lisa, som jag bodde ihop med under hela Sydney vistelsen!


Manly!♥ Mitt hem i Australien


En av alla kvällar upp på Rooftop, på världens skönaste hostel! Vårt hem i 10 veckor!


Emma! Min trogne resekamrat under heeela östkusten!


Sydney


Ett ord: frihet!

Update: Jag insåg just hur svårt det kommer vara att sammanfatta den här resan. Hade bara tänkt lägga upp några bilder här men har jättevsårt att välja, vill lägga upp alla bilder, skriva om allt!
Men det spelar egentligen ingen roll hur mycket jag skriver/berättar/visar bilder - Ingen som inte varit där, som inte var med oss, kommer aldrig att förstå den exakta känslan, skämten och vad vi faktiskt upplevt..
Men jag ska göra mitt bästa! :)