Jag är sådan att även om jag vet t.ex. att dörren är låst, så måste jag gå och känna på den flera gånger, speciellt innan jag ska gå o lägga mig. Det räcker inte att Daniel säger att den är låst, jag måste kolla själv också. Har hört historier om folk som vaknat av att det står en okänd man i rummet, o liknande, och det är typ min mardröm. Inte blev det bättre när jag jobbade på Utposten häromdagen och satt kvar lite efteråt och snackade med Dan & Matte medan dem städade och Dan berättade att när han en gång för många år sedan bara hade varit nere i tvättstugan och inte låst dörren då han var borta typ 1 minut och när han öppna dörren till lägenheten så stod det en knarkare i hans hall. Jag hade nog dött av rädsla!!
Jag är likadan när det gäller spisen, måste kolla att alla knappar står rätt så att inte någon platta är på. Jag vet inte varför jag är såhär, är bara rädd att det ska hända något. Dock borde jag känna mig tryggare här en t.ex. i hus, då här är många grannar som kan höra + att det är en dörr i entrén som också alltid är låst.

Det jag skulle komma fram till var att jag igår blev skiträdd. Jag jobbade på Utposten och hade pratat i telefon med Daniel innan han gick o lade sig. Sa till att han skulle låsa om sig och han sa att han kollat att dörren var låst. När jag kom hem och skulle vrida om nyckeln gick det inte, då dörren redan var upplåst. Fatta vad mitt hjärta bankade, och alla tusen idéer som direkt rusade genom mitt huvud. Varför är det inte låst? Har det hänt något? Han Daniel öppnat dörren för någon? I så fall vem? Har Daniel gått ut? Jag antar liksom alltid att han är hemma och sover när jag kommer. Sovrumsdörren brukar vara stängd, för att han inte ska vakna av att jag tänder lampan i hallen och för en massa väsen, men tanken slog mig då att jag faktiskt inte kunde veta att han var där inne. Men det var ju klart att han var det, och jag kände mig töntig som ens tänkt en massa annat. Men det var bara för att jag liksom inte var beredd på att det skulle vara olåst, när han lovat att han kollat. Jaja, tror det är alla skräckfilmer som sätter griller i huvudet på mig.

Jag har hur många historier som helst då jag blir skiträdd för ingenting. Tog ju en liten tupplur idag tillsammans med Daniel innan han skulle iväg o träna. Vet att han gick upp för att han skulle packa väskan och ge sig iväg, medan jag fortsatte sova lite. Vaknade av att det var helt mörk i rummet undrade hur länge jag sovit. Gick upp och kände på dörren (!) för att se så att Daniel låst efter sig. Precis när jag tar i handtaget så hör jag en röst från vardagsrummet bakom mig. Blev så rädd att jag skrek till. Daniel bara titta på mig som om jag inte var klok.. :P Undra vad jag skrek för liksom. Han förstod ju inte att jag trodde att jag var ensam hemma.
Jag får ta o chilla lite :P Men inte lätt med tanke på att jag alltid varit mörkrädd (även om jag tycker det är väldigt mysigt när det är mörkt också) och har en massa skräckhistorier i huvudet... SKÄRPNING! :P